Miffys veckovisa

En finlandsvensk i Stockholm en höst. Med man och två barn. Skriver för att minnas hur det är att vara i en storstad. Och om längtan till Helsingfors.

Namn:
Plats: Helsinki

Läser, lyssnar på musik, konsumerar kultur, tar hand om mina barn, studerar

lördag, november 25, 2006

Demokrati i Rinkeby

Några siffror om Rinkeby

Andelen hyreslägenheter: 99,4 %
Medelinkomst 2004: 153 100 kr (hela Sthlm 274 100kr)
Andelen som fått ekonomiskt bistånd någongång under 2004: 29,2 % ( hela Sthlm 5,8 %)
Utländska medborgare och svenska medborgare födda utomlands 2005: 64,7 % ( hela Sthlm 21,2 %)

(Källa Rinkebys stadsdelsförvaltning)

Jag hade inte tänkt göra det, men gjorde det ändå. Jag åkte till Rinkeby för att delta i stadsdelsnämndens öppna frågestund. Och jag visste ju vad som väntade mig, men ändå var det verkligen som att åka utomlands. Redan på tunnelbanestationens konst kan man se att nu åkte vi utanför de svenska gränserna. Jag undrar hur många svenskar som ens vet hur Rinkeby centrum ser ut och har varit där? Jag undrar hur det skulle kännas om det fanns nåt liknande i Helsingfors? För mig är det ju väldigt spännande då det finns här, men i Helsingfors skulle jag kanske bli något rädd för att staden håller på att omvandlas till något… icke finskt? Gick in på Vi och undrade ifall det skämtade då det under en hylla stod utländska varor. Var det svenska varor det? Sen, när jag gick mot biblioteket, var jag tvungen att ringa gubben och tala finska – bara för att känna mig ens en smula mindre malplacerad. Jag är inte heller svensk, så desså! På bibban kunde jag äntligen hitta lite orientalisk musik och det har itunes fått spela efter det må ni tro!
På själva frågestunden var det mycket folk, mycket mer än jag stött på på liknande möten i Skärholmen, Östermalm eller Liljeholmen. Och de flesta hälsade vänligt på varandra, inklusive mig där. Så antinordiskt, ja, antifinskt i alla fall. Själva mötet var i den t.o.m. i Finland kända Rinkebyskolans festsal, prydd med flaggor från 75 olika länder. Stämningen var över lag god och invånarna bad aktivt om ordet. När själva frågestunden var över var det många som satt kvar, men jag smet, rädd för mörkret och de våldsamt fäktande killarna som jag stött på tidigare. På tunnelbanestationen höll jag på att få en kungfukung på mig, där han övade mot sin kompis i hela korridoren. Men jag kom tryggt hem, med en känsla av att direkt demokrati faktiskt ser ut att fungera ganska bra i Rinkeby, trots att området hade det allra lägsta valdeltagandet i hela Stockholm.