Krogar och teater, at last
Oj!
Vad länge det gått sedan jag skrev sist! Först var jag för trött helt enkelt. Lillisen fick öroninflammation och det gör ju inte att man sover på nätterna precis. Fick testa den svenska sjukvården, som är väldigt lik den finska. Men i ett avseende är jag bortskämd, att vara tvungen att hoppa på tunnelbanan för att köpa medicin är jag inte van vid. Det finns inget apotek i Aspudden, tänk!
Sen har vi har haft tillgång till barnvakt och jag har ränt ute en vecka varendaste kväll och inte hunnit skriva alls fast det funnits så många tankar virrande i huvudet att skriva ner.
(Nu la jag på Radioheads ok computer, men jag vet inte riktigt om jag kan lyssna på den här. Jag känner bara så starkt att det är kväll, att ungarna sover och att jag är HEMMA i mitt EGET hem. Jag får byta. Spara känslan som denhär skivan ger mig för en stund då jag verkligen har hemlängtan. Det blir inte bättre av Morrisseys näst nyaste, tyvärr, för jag hade gärna lyssnat på den också, så jag får ta nåt jag lånat här på biblioteket. Det blir Travis. Vet inte varför jag inte haft en Travis skiva tidigare. Störtgillar.)
Nu har jag alltså sett lite av Stockholms nattliv. Väldigt lite, men något i alla fall. Skånegatan på Söder har nog blivit en favorit. Och det är så konstigt att krogkulturen kan vara så annorlunda här än den är hos oss. Okej, jag har ju inte sett så mycket här. Men att kombinera människor som går på krogar som Pet sounds bar eller Snotty med mat kan jag inte föreställa mig i Helsingfors. Skulle det finnas mat skulle det väl närmast vara salta nötter, lihisar (köttpiroger), på sin höjd pizza, men här, här… På lördagen åt vi på Pet sounds bar och det var verkligen SÅ gott och inte ens särskilt dyrt med tanke på kvalitén. Det var också intressant att se vad rökförbudet gör åt gatorna kring krogarna. Och trevligt att komma hem utan att lukta. Fast visst fattas något. Få se vad de besluter i den frågan i Hfrs, den har diskuterats häftigt. Det är roligt att gå på ställen där det går en sorts människor. Men det är också roligt att gå på ställen där det går alla sorters människor. Förra måndagen hamnade vi i misstag på Judit & Bertil i Hornstull. Vi var tvungna att stiga av tåget redan där eftersom något fyllo (en finne?) hade trillat ner på spåret där. Först tänkte vi åka vidare med buss, men sen beslöt vi oss för att, eftersom vi nu redan var där, se var exakt mina föräldrar bodde en månad på sextiotalet med min bror som var en liten bebis då och hamnade på det trevliga stället. Något gott av en avbruten tunnelbaneresa i alla fall.
Teater har jag också sett. Endagsvarelser på Dramaten och Hemkomsten på Stadsteatern. Det blev intensiva teaterupplevelser. Jag är van vid Viirus och Svenska teaterns teatrar i Helsingfors och hade nog lite svårt att förstå mig på pjäserna jag såg här. Sättet att tolka och göra teater är sannerligen inte lika lättsamt som det är hos oss. Det är som när jag ser Veckans Nyheter på kanal 5 på söndag kvällarna. Jag skrattar åt André Wickström, men inte åt svenskarna.
Vad länge det gått sedan jag skrev sist! Först var jag för trött helt enkelt. Lillisen fick öroninflammation och det gör ju inte att man sover på nätterna precis. Fick testa den svenska sjukvården, som är väldigt lik den finska. Men i ett avseende är jag bortskämd, att vara tvungen att hoppa på tunnelbanan för att köpa medicin är jag inte van vid. Det finns inget apotek i Aspudden, tänk!
Sen har vi har haft tillgång till barnvakt och jag har ränt ute en vecka varendaste kväll och inte hunnit skriva alls fast det funnits så många tankar virrande i huvudet att skriva ner.
(Nu la jag på Radioheads ok computer, men jag vet inte riktigt om jag kan lyssna på den här. Jag känner bara så starkt att det är kväll, att ungarna sover och att jag är HEMMA i mitt EGET hem. Jag får byta. Spara känslan som denhär skivan ger mig för en stund då jag verkligen har hemlängtan. Det blir inte bättre av Morrisseys näst nyaste, tyvärr, för jag hade gärna lyssnat på den också, så jag får ta nåt jag lånat här på biblioteket. Det blir Travis. Vet inte varför jag inte haft en Travis skiva tidigare. Störtgillar.)
Nu har jag alltså sett lite av Stockholms nattliv. Väldigt lite, men något i alla fall. Skånegatan på Söder har nog blivit en favorit. Och det är så konstigt att krogkulturen kan vara så annorlunda här än den är hos oss. Okej, jag har ju inte sett så mycket här. Men att kombinera människor som går på krogar som Pet sounds bar eller Snotty med mat kan jag inte föreställa mig i Helsingfors. Skulle det finnas mat skulle det väl närmast vara salta nötter, lihisar (köttpiroger), på sin höjd pizza, men här, här… På lördagen åt vi på Pet sounds bar och det var verkligen SÅ gott och inte ens särskilt dyrt med tanke på kvalitén. Det var också intressant att se vad rökförbudet gör åt gatorna kring krogarna. Och trevligt att komma hem utan att lukta. Fast visst fattas något. Få se vad de besluter i den frågan i Hfrs, den har diskuterats häftigt. Det är roligt att gå på ställen där det går en sorts människor. Men det är också roligt att gå på ställen där det går alla sorters människor. Förra måndagen hamnade vi i misstag på Judit & Bertil i Hornstull. Vi var tvungna att stiga av tåget redan där eftersom något fyllo (en finne?) hade trillat ner på spåret där. Först tänkte vi åka vidare med buss, men sen beslöt vi oss för att, eftersom vi nu redan var där, se var exakt mina föräldrar bodde en månad på sextiotalet med min bror som var en liten bebis då och hamnade på det trevliga stället. Något gott av en avbruten tunnelbaneresa i alla fall.
Teater har jag också sett. Endagsvarelser på Dramaten och Hemkomsten på Stadsteatern. Det blev intensiva teaterupplevelser. Jag är van vid Viirus och Svenska teaterns teatrar i Helsingfors och hade nog lite svårt att förstå mig på pjäserna jag såg här. Sättet att tolka och göra teater är sannerligen inte lika lättsamt som det är hos oss. Det är som när jag ser Veckans Nyheter på kanal 5 på söndag kvällarna. Jag skrattar åt André Wickström, men inte åt svenskarna.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home