billig latte och gator utan namn

Aldrig tidigare har jag betalat under 2 E för en latte. Idag gjorde jag det, betalde 15 kronor på ett jättemysigt ställe nära Viking terminalen. El Mundo hette det. Egentligen skulle man ha ätit där, men vi åt alla på emm see Donalds idag så jag var inte hungrig nåt mera. Hamburgerrestaurang blev det, för att man fick en bok med happy mealen. Svenskspråkiga böcker är SÅ dyra i Hfrs.
Med en latte som sällskap bekantade jag mig med PBL, dvs. Plan- och byggnadslagen. Den är mycket lik vår kan jag berätta. Fast jag tycker nästan att man i Finland som medborgare har bättre chanser att påverka slutresultatet. Nu återstår att se om stadsdelsnämnderna har någon inverkan på hur planläggningen sker här.

Det är konstigt att vara utomlands då man inte känner till de olika stadsdelarnas speciella karaktärsdrag. Man känner bara till dem i stort sett. Jag vet t.ex. inte vilka delar av söder som befolkas av vilken typs människor – eller om de finns några lokala skillnader överhuvudtaget. I Helsingfors är det i alla fall så att det området du bor på vanligtvis säger något om dig. De trendiga bor i Rödbergen, konstnärer och akademiker (inklusive mig själv, ha, ha) i Kronohagen, suputer och nyinflyttade ungdomar i Berghäll (som heter Kallio på finska), mera suputer och gamyler samt studerande i Vallgård, byråkrater och bisness-människor i Tölö, överklasssen i Eira. Alla områden har sin egen charm och man känner till den. Man vet vilka gator man skulle kunna tänka sig att bo på och vilka man inte skulle vilja bo på. Att inte känna till de urbana legender som gatorna ruvar på är lite samma som att inte känna en endaste människa i en stad. Jag har INGEN som jag kunde ringa till och ta en fika med. Det är en ganska konstig känsla egentligen. Hittills har det varit helt ok och så är man ju så himla effektiv när man inte träffar någon, men visst är det lite som att inte vara här eller som att leva i nån sorts spökskepnad. Ja, så känns det som om, som om jag inte riktigt fanns till. Jag undrar om jag skulle uppleva gatorna på ett annat sätt om jag hade någon ortsbo att spatsera med? Något jag också saknar är att ha upplevt gatorna med musik i öronen. Jag har inte rört mig utan barnen så mycket så det har inte blivit så många chanser att promenera med mp3-spelaren. För mig är det i alla fall så att jag ofta associerar en viss musik med ett visst ställe. Det ger ett djup åt staden och gatorna. Och då man känner att man känner gatorna också på djupet känner man sig mer hemma.