Om hur vi hamnade hit och de mest påfallande skillnaderna mellan Sverige och Finland

Vi tog färjan till Stockholm en vacker, varm kväll i augusti. Vinkade farväl till vårt älskade Helsingfors – taket i huset som vi bor i gick nästan att urskilja bakom de vackra fasaderna – och åkte ut emot nya äventyr. Två barn en man och en fru fanns medpackade. Katten Lilit har en vänlig tant tagit hand om så länge vi är borta.

Och för att minnas detta äventyr vill jag skriva. Kanske är någon intresserad av att del av mina reflektioner. Jag är det nog om några år.


Det första veckorna har mest gått åt till att iakta det nya, och det finns mycket nytt att iakta för en flicka från Kronohagen i Helsingfors det finns det, belive me.
De mest påfallande stora samhälleliga olikheterna som jag fått ta del av är
- bostadsköer och hur otroligt svårt det är att hitta bostad i Stockholm. Hos oss finns fria hyresmarknaden och studiebostäderna och de ”sociala” hyresbostäderna är behovsprövade, den som behöver bostad mest får den (som t.ex. en utbytesstuderande)
- daghem, här börjar alla barn på dagis då de är ett, för annars blir de asociala och får inga kompisar. Hos oss anser man snarast att de mammor som sätter sina barn på dagis som så små antingen har det mycket kärvt ekonomiskt eller på något sätt vrickade i hjärnan

Sen är det ju en massa mindre saker som att här finns vackra hus, fantastiska öppna förskolor, parklekar, vackra hus, vackra hus, en massa att göra, chock nyheter överallt, vackra hus, intressant mångfald bland människorna, mörk och tråkig tunnelbana istället för charmiga skramlande spårvagnar med vacker utsikt, dåliga radiokanaler som spelar urusel musik, vackra hus, många, många tv-kanaler, vanligt med pappor som är ute med barnen, byta-bostad annonser överallt, vackra hus, massor av lockande caféer, ja jag kunde fortsätta i all oändlighet.

Och tack vare att ni svenskar betalar skatt har jag under några veckor läst ett flertal böcker, både fakta och skönlitteratur, samt bekantat mig med artister som Håkan Hellström (ok!), Lisa Miskovsky (nja, FAST halvfinska KENTs sångaren har producerat eller hur det nu var), Broder Daniel (som jag gillar, ja, ja JA!!) och Frans Ferdinad (jo). Jag har besökt bibliotek i sju olika stadsdelar. Plus biblioteken på SU och KTH, fast dem kanske man inte kan räkna. Det är ju bara skolsaker jag lånat där.